Angelica - 

Beroende, medberoende, anhörig, vuxet barn

knappast ensam, men ensam i mig själv.

Hur underbart är det inte att sitta i en möteslokal, se sig omkring, alla så olika, ändå så lika

Någon annans delning kunde lika gärna varit min egen, någons delning om tomrum var som tagen från mina egna tankar

Hur underbart är det inte att sitta i en möteslokal, full av främlingar, och kunna känna sig som hemma

Gå ner och sätta sig, pusta ut, rensa tankarna, ladda batterierna

Den ständiga jakten utav att fylla tomrummet läggs åt sidan, oroliga själar får vädra sina tankar

Somliga svamlar, andra är mycket sakliga

Men alla är lika...

det är viktigt, alla lika

önskar att jag hittat till ett möte för flera år sedan, innan alla dessa tankar trycktes ner huller om buller i en ryggsäck

önskar att jag blivit uppmärksammad om att det fanns fler människor som mig

som sökte utan att finna, som sökte utan att veta vad som söktes.

jag vet nu, och jag vet att med arbete, kommer jag att nå den där inre friden jag alltid önskat.